postcardsfromx

Shit, det var nog det bästa jag har varit med om. Borde göra en massa läxor, men hur ska man kunna koncentrera sig på det när Håkan är precis framför en? Åh. Jag minns inte hur det började. Men tack gode gud att det gjorde det i alla fall.

Det finns ingen som förstår mig så bra som Håkan när det är sent, hopplöst, alldeles för kallt och tårarna inte slutar rinna.

Jag bryr mig inte om att folk stoppar mig i ett pop/emo-tonårs fack bara för att jag skriver Håkan citat på mina converse. Jag bryr mig inte om att Håkan hysterin kan vara så otroligt fånig och till gjord i andras ögon.

För mig är det bara kärlek. Så sjukt underbar kärlek som jag delar med så många andra. Man kan inte fatta hur det är om man inte är där själv. I kärleken alltså.

Åh.

/m