postcardsfromx

Tänkte skriva en text om Roller derby. Tänkte försöka förklara varför jag älskar det så mycket och hur det började.

Hösten 2010 läste jag boken Tusen gånger starkare. Då tyckte jag att den var helt fantastisk, men jag förstod inte att den skulle komma att förändra mitt liv. Överallt i vardagen börjad jag se stora och små saker som var ojämställt mellan kvinnor och män och det var juste den boken som öppnade mina ögon för det.Jag blev rasande och tänkte ”Hallå, ska det få vara så här?!”. Jag ville bara krossa patriarkatet och säga stop.Äntligen vinna kampen som kvinnor före mig har kämpat för i så många århundraden. Men det kunde jag så klart inte göra sådär poff pang.

Men, jag började spela trummor på ensemblen eftersom jag gick i musikklass och det för det mesta var killar som spelade trummor. Jag och Nicole började spela trummor och till avslutningskonserten var vi med i husbandet som trummisar. Samtidigt försökte jag stå upp för feminismen och fick (sorgligt nog) ta emot mycket negativa reaktioner och fördomar. Eftersom feminist klingar ganska dåligt i mångas öron. Men(!), jag fick med mig ett bra gäng som också tyckte upp till kamp systrar! Bl.a. Inez, Linnea och Nicole. Jag började söka på youtube efter kvinnliga trummisar och hittade ett antal grymma! Men ingen som jag hade hört om förut.

Men så en dag visar Siri (min äldsta syster) filmen Whip it för mig och berättar om den kvinnliga sporten Roller Derby. Här skulle det vara perfekt att skriva att jag var fast direkt, men så var det nog inte om jag kommer ihåg rätt. Hur som helst sökte jag på Roller derby på tumblr och weheart it och tyckte mer och mer om vad jag såg. Tillsist fattade jag hur underbart detta var. Dessa kvinnor som var med och spelade trampade på att var patriarkatet heter, de klädde sig i slampiga kläder utan att ta skit. Roller derby är en sport som gör det okej för oss tjejer att vara slampiga, en sport som är till för oss bara, inget damroller derby här inte. Tyvärr, men männen kan inte slå oss i Roller derby. En sport där vi får slå oss och vara tuffa. Knuffa och slippa säga förlåt varje gång vi nuddar varandra. Vi får rapa, dricka öl ur plast muggar och göra vad vi vill.

Okej, jag vet att nu låter det som om jag/vi inte får göra sånt utanför roller derbyn, men det får vi såklart. Bara det att i ”riktiga världen” är det inte lika accepterat. Man hamnar lätt i manshatare, butch-flata och jobbig feminist- tjej facket då. Och tro mig, det tar på krafterna att ta emot sånt och stå på sig när man blir kallad för sånt. Men i roller derby världen är sånt okej, man ska göra sånt. För vi är kvinnor, vi ska göra sånt utan att behöva bli kallade för skällsord. Så roller derby var en underbar  sak för mig att upptäcka och CCR (Crime City Rollers), Malmös roller derby lag blev genast mina hjältar. Jag köpte rullskridskor för mitt arv från bestefar och började sakta men säkert lära mig åka. Eller, börjar sakta men säkert lära mig åka. Och jag tvivlar aldrig på att detta inte är rätt för mig, inte ens när jag skrapar upp eller får blåmärken. Tvärt om.

Känslan när man är de enda tjejerna (som jag såg) på stapel och blänger på killarna när de skejtar över vår bana och tillsist sticker därifrån är helt obeskrivligt underbar. Jag och mina vänner startade ett eget junior lag. Soulsister Rollers. Vi tränar nu en gång i veckan och ska bli bäst i hela världen. Tro mig. Och idag fick vi reda på att vi får träna inomhus i en idrottssal nu i vinter. Blev tårögd, för det var som en bekräftelse på att detta är på riktigt och inte bara ett fritidsintresse som kommer rinna ut i sanden. Vi kommer faktiskt göra detta på riktigt.

 

Så tack till Roller derby som öppnade en helt perfekt värld för mig.

Detta är mer än jag någonsin vågat hoppas på. Tack.

/m